Voxra och viktminskning: En översikt av kliniska bevis

Voxra är det svenska varumärkesnamnet för bupropion, ett atypiskt antidepressivt läkemedel som är godkänt för behandling av svår depression och, i vissa fall, nikotinberoende. Det är inte officiellt indicerat för viktkontroll. Intresset för dess potential att påverka kroppsvikten härrör dock från kliniska observationer och publicerade forskningsdata.

Till skillnad från selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) hämmar bupropion främst återupptaget av dopamin och noradrenalin. Dessa neurotransmittorer spelar en central roll i aptitreglering, belöningsbeteende och energimetabolism. Denna farmakodynamiska profil tyder på en potential att modulera vikten.

Data från studier med fokus på fetma

Till skillnad från många antidepressiva läkemedel, som är förknippade med viktökning, har bupropion visat sig ha en neutral eller viktminskande effekt. En randomiserad kontrollerad studie publicerad i Journal of Clinical Psychiatry (Anderson et al., 2002) undersökte effekterna av bupropion SR (fördröjd frisättning) i doser om 300 och 400 mg per dag på vuxna med fetma. Efter åtta veckors behandling uppvisade deltagarna en genomsnittlig viktminskning på mellan 7,5 % och 8,6 %, beroende på dosen¹. Detta resultat uppnåddes under 48 veckor.

Detta står i kontrast till SSRI-preparat, såsom paroxetin eller sertralin, som ofta förknippas med viktökning under jämförbara behandlingsperioder. Den viktneutrala eller viktminskande effekten av bupropion är ett bevis på dess distinkta neurokemiska effekter på aptit och ämnesomsättning.

Den viktminskande effekten av bupropion är sannolikt multifaktoriell:
1. Hämning av dopaminåterupptag är förknippad med minskad matlust och tvångsmässigt ätande.
2. Samtidigt kan modulering av noradrenalin öka basalmetabolismen och energiförbrukningen.
3. Tillsammans främjar dessa effekter en negativ energibalans, vilket kan resultera i mätbar viktminskning hos mottagliga individer.

Även om denna hypotes inte har studerats direkt i Voxra-specifika studier, stöds den av de neuroendokrina förändringar som observerats i studier med bupropion SR-formuleringar.

Roll i kombinationsbehandling (bupropion/naltrexon)

Ytterligare stöd för bupropions potential inom viktkontroll kommer från utvecklingen av kombinationsbehandling. En fast doskombination av bupropion och naltrexon (marknadsförs i USA under namnet Contrave) är godkänd av FDA för behandling av fetma. Naltrexon, en opioidreceptorantagonist, förstärker bupropions verkan i hypotalamus och mesolimbiska belöningssystem.

Även om Voxra inte innehåller naltrexon och kombinationsprodukten inte marknadsförs under detta namn, bekräftar resultaten från fas III-studier (t.ex. COR-I-studien publicerad i The Lancet, Greenway et al., 2010) bupropions bidragande roll till kliniskt meningsfulla viktminskningsresultat. Dessutom har specialmedicin som innehåller denna kombination godkänts i EU. Det heter Mysimba. Det används nu i stor utsträckning för viktminskning, även om det inte är så populärt som Wegovy och Mounjaro (injicerbara läkemedel).

Kliniska begränsningar och säkerhetsöverväganden

Trots dessa resultat är Voxra inte godkänt för viktkontroll, och användning för detta ändamål anses vara off-label. Variationen i individuella reaktioner måste också beaktas – medan många individer kan uppleva viktminskning, kan andra uppleva neutrala eller till och med paradoxala resultat. Dessa variationer kan vara kopplade till metabolisk individualitet, samtidig medicinering, psykiatriska komorbiditeter eller initialt BMI.

När det gäller metaboliska effekter verkar bupropion inte ha någon negativ inverkan på insulinkänsligheten, glukostoleransen eller lipidnivåerna, vilket gör det metaboliskt neutralt hos de flesta individer. Biverkningar som sömnlöshet, muntorrhet, agitation och – i sällsynta fall – kramper, särskilt vid höga doser eller hos predisponerade individer, måste dock beaktas.

Viktiga resultat

Tillgängliga kliniska data visar att Voxra (bupropion) kan bidra till viktminskning hos vissa individer. Effekten är dock varierande och bör inte betraktas som ett universellt eller förutsägbart resultat. Den befintliga evidensbasen stöder dess farmakologiska potential, men regulatoriska och kliniska riktlinjer rekommenderar inte dess användning för viktkontroll. Ytterligare riktade studier är nödvändiga för att utvärdera dess effekt och säkerhetsprofil i detta sammanhang med större precision.